Hela upplevelsen här på zoot har varit både hemskt och underbart. Det är hemskt att se orangutanger (och även andra djur också såklart) i fångenskap när de egentligen borde vara i det vilda. Det är hemskt att se orangutangerna sitta instängda i små, kala, cementceller flera timmar varje dag, det hemskt att veta att de sällan eller nästan aldrig får gå ut, det är hemskt att se de se så sorgsna ut, det är hemskt att se de spy upp sin mat för att sedan äta den igen för att de är uttråkade och för att få känna sötman igen. Men de är här för en anledning, de skulle inte klara sig ute i det vilda. Orangutanger är utrotningshotade, mycket på grund av skövlingen av regnskog för att få palmolja då deras hem i rask takt försvinner, men också för att folk vill ha dem som husdjur. Men eftersom mamman kämpar tills den dör för att försvara sin unge som man då försöker ta ifrån henne skjuter man henne och tar ungen. Men orangutanger är inga passande husdjur. Efter en tid inser många det och då kan de inte bara släppas ut i det vilda för då vet de varken hur de ska hitta mat eller hur de ska försvara sig. Även orangutanger som har använts till shower eller till annat för människans nöjes skull hamnar på zoot. Men organisationen vi arbetar som volontärer för, APE, sätter krav på de zoo dem arbetar med och försöker göra det så bra som möjligt för djuren som befinner sig där. Och även om det aldrig kan bli som i det vilda kommer man en bit på vägen tack vare vår hjälp, och det är underbart att se dessa intelligenta djur och deras olika personligheter på nära håll, det är underbart att se de svinga, busa och leta efter sin gömda mat ute i inhägnaden, det är underbart att se hur glada de blir när de får filtar eller kläder att sysselsätta sig med, det är underbart att se hur fokuserade de blir när de får frukt och nötter gömda i leksaker, paket eller liknande, när de får anstränga sig och lösa problem, när de får löv och bygger sig ett bo eller får andra former av enrichment, vilket innebär att de stimuleras och får agera mer naturligt. Och jag ska väl inte gå så pass långt som att säga att det är underbart att städa åt de, men det är underbart att se att man gör skillnad och en förbättring. Och som Stephanie från ape Malaysia sa: jag hatar djur i fångenskap och zoo i allmänhet, men nu får jag i alla fall jobba med att göra så de djur som redan är här åtminstone får det så bra som möjligt. Orangutanger är helt enkelt underbara varelser som man kan iaktta i en evighet. Vi är helt sålda.
Den fjärde september lyfter flyget från Landvetter som ska ta oss till Malaysias huvudstad, Kuala Lumpur, på vårat livs äventyr. Här påbörjas det volontärprojekt vi ska delta i, då vi bland annat ska hjälpa till med arbetet på Negara Zoo som ligger lite utanför huvudstaden. Vi ska främst arbeta med de utrotningshotade orangutangerna men kommer även att få hjälpa till med många andra djur, utbildningscentret och guida turister tillsammans med andra volontärer och arbetarna på plats. Efter vistelsen på Negara Zoo bär det vidare mot Borneo där vi kommer bo tillsammans med flodfolket Oran Sungai i byn Sukau och observera orangutangerna när de har eller är på väg att återgå till det vilda. Där kommer vi förhoppningsvis även att få se skymten av de sällsynta pygméelefanter och många andra djur som lever i regnskogen. Vi ska också hjälpa till att plantera ny regnskog, bidra med kunskapsspridning i byn och i skolan samt uppleva lokalbefolkningens vardagsliv. När detta volontärprojekt är avslutat ska vi med egna vingar ta oss vidare till Kota Kinabalu (även det på Borneo), Kuala Lumpur och sedan även Bali för att semestra, sola, bada, snorkla, åka båt, bestiga berg och på andra sätt upptäcka en liten del av denna stora värld vi lever i.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar